finaldecision

Träning och kost, en jojobantares bekännelser. En personlig dagbok med inspirerande bilder och mina tankar om framsteg & motgångar i kampen mot kilona.

När får man va nöjd?

Kategori: Dagbok

Hur ska man objektivt bedömma att man är i lagom vikt? 80 kg? 70 kg? 60 kg? Som tjej strävar man väl tyvärr ofta efter att vara så smal som möjligt utan att vara sjuk. Varför?
Vilken BMI mår kroppen bäst i förhållande till längd, BMI 19-25 är faktiskt en väldigt bred skala! Ska man gå efter mått eller BMI eller kg?

Vem jämför man sig med? Är det rimligt att väga samma som när man var slank 16 åring? Dessa småtjejer kommer en dag också vara 25 bast och livet satt sina spår oavsett om det är av dålig kost, barnafödande, sjukdom, sambo-kilo, stillasittande jobb osv. Vi är inte evigt unga även om media ibland målar upp det så, jäkla sex and the city kärringar som beter sig som hormonstinna tonåringar.

Jag jämför mig själv med tjejer som är 20 cm kortare än mig och har storlek 36-38 i kläder, och känner självklart mig som en elefant då. Att behöva ha en STÖRRE storlek en någon annan är ju pinsamt, inbillar man sig iaf. Det där med klädstorlek har alltid varit en stor grej för mig. När jag va 17-18 år brukade jag köpa strl 38 i tröjor trotts att strl 40 säkert hade suttit mycket finare. Jag brukade låna mina 30cm kortare kompisars kläder i storlek 36 bara för att bevisa att jag KUNDE ha det på mig. BARA för att få känna att jag var lika smal som de andra så hade jag dessa tajta kläder. Inte fan visste nån vilken strl det va i tröjan när den satt på? Är det inte bättre att köpa kläder som SITTER fint än som är i en viss egoboost storlek?


Giselle Bundchen


Jag 17 år, kläder strl 36

Kommentarer


Kommentera inlägget här: