finaldecision

Fick tråkiga besked idag. Dels har en väns mamma gått bort alldeles för tidigt. Den smärtan känner man ju till alltför väl. Och kanske inte lika allvarligt: så måste jag opereras, IGEN. Läkaren ringde idag och tyvärr måste jag operera (bränna) bort en bit av min livmoderstapp på grund av "typ 2" cellförändringar. Har hört både att det gör skitont, och att det inte känns alls. Och att det kan påverka fertilitet, och om man behöver göra operationen mer än 1 gång så kan det påverka under graviditet = man riskerar föda för tidigt.
Jag försöker att inte noja, stressa, ångestdampa i onödan. Men jag fick smått panik när jag fick beskedet och kunde knappt hålla tillbaka tårarna. Men jag satt på konferens och va tvungen att ta mig själv samman. Ska även på konferens imorgon, och hela helgen. Det är mycket denna veckan. Tog mig till gymmet ikväll trotts att jag knappt kunde hålla tårarna borta, men ville inte sitta hemma och stirra i väggen. Men kroppen orkade inget, den gav upp för att hjärnan inte ville.